Merida

Story. Tyckte inte om den planen som alla andra hade för hennes liv. Ville skriva sin egna historia och lyckades ändra på sitt öde.

Har du något minne från din barndom som du minns extra mycket? Jag har många. Men alla de minnena som jag än idag tänker på har samma tema. Det var alla gånger som jag inte gjorde som jag skulle. Jag är ju tjej så jag skulle bete mig på ett sätt. Dessutom så är jag prinsessa och fick därför ännu fler plikter. Sen så är ju också min mamma den perfekta frun, drottningen, kvinnan, mamman. Detta fick mig att känna mig ännu mer misslyckad när jag förstod att jag aldrig skulle bli som hon.

Hur var din relation till din mamma när du växte upp? Jag har alltid älskat min mamma. Det kommer jag alltid göra. Men jag var ofta frustrerad och irriterad på henne. Mest för att jag kände att hon aldrig var nöjd med mig. Det var så mycket som jag gjorde fel i hennes ögon.

Hur lyckades du släppa all prestationsångest och gå din egen väg? Jag gjorde ju egentligen inte det. Än idag kan jag må dåligt för att jag känner att jag inte räcker till. Det är något jag lever med. Men jag har lärt mig att jag inte är min mamma. Jag är inte heller min pappa. Jag är inte den alla säger att jag är och jag är inte heller den de vill att jag ska vara. Jag är inte den jag borde vara eller den jag måste vara. Jag är jag och just nu, just här, så räcker det. Jag behöver inte och kan inte vara något annat än mig själv.