Dag 5 gick vi upp tidigt för att samlas och knöla in våra överfulla väskor i våra hyr bilar och åka iväg. Den morgonen åkte vi förbi Khayelitsha som är den största kåkstaden i Kapstaden området. Jag blev väldigt chockad när jag såg det, men det värsta var att vi nys hade åkt förbi Water front som är centrum där det är höghus och gallerior! Sedan åker man bara en kort stund och kommer till Khayelitsha där det bor 1 miljon människor och har hus som är mindre än våran toalett!!!!   Sen den stunden så har min syn på mycket förändrats. Sedan åkte vi iallafall vidare mot Strand där ett av dom projekten som vi skulle besöka låg. Idag var det pambili vi skulle besöka och det är en kyrka som man gjort om till vårdcentral och tandläkarmottagning för att hjälpa dom som bor i området. Det här området är bättre än Khayelitsha men fortfarande inte ett område i överflöd. Mellan måndag till Lördag tar dom emot patienser och dom delar ut minst 100 portioner mat varje dag eftersom att många i området är HIV smittade och medicinen hjälper bara om man får i sig tillräckligt mycket näring. När vi kom ditt blev vi välkomnade som kungligheter. Dom uppträde och hade gjort fint i kyrkan med svenska flaggor och julgranar. Efter ett tag erbjöd sig några att ge oss en rundvandring i området och jag, mamma, Aina och Astrid blev med i den första gruppen. När vi gick runt så märkte jag att dom i kyrkan hade kontakt med dom flesta i området och hälsade på varje människa som gick förbi. På vägen började jag också prata med Abigail som gick med oss i gruppen. Hon var 16 år och vi håller fortfarande kontakten genom mobilen. Dom berättade under rund turen och vi fick se allt från vanliga hus till små affärer till en frisör salong. Men ett av det största minnena var nog när vi fick gå in till en dag mamma. Det syntes på henne att hon inte var så rik men på något sätt så kändes kärleken i luften. Det var bara ren glädje i luften i det rummet. Hon berättade att hon tar hand om 30 barn i bara sitt hus ( på 2 rum) och i sitt garage. Hon har också 2 medhjälpare. Min mamma som jobbar på en förskola frågade "Men får du något betalt?" på engelska förstås men. Då svarade hon " Dom föräldrar som har råd ger mig en slant men annars gör jag det gratis." Då frågade min mamma "Men varför gör du allt det här då?" och kvinnan svarade " Föräldrarna åker iväg på dagarna och tigger, jobbar eller stjäl och medan barnen lämnas  ensamma på gatan. Jag tycker inte dom ska springa själva på gatan så jag ger dom kärlek och lite utbildning, jag tycker det är viktigt med utbildning." Mannen som guidade oss gav sitt nummer till kvinnan och sa att han skulle hjälpa henne så hon fick bidrag från kommunen. Sen när vi gick ut såg vi att det satt bokstäver i taket och vi såg några få leksaker. Utanför stod det några mycket magra men väldigt glada barn. När vi kom tillbaka följde jag med Abigail och några andra barn runt kyrkan till en liten fotbolls plan och där sprang massor av barn, både från grupp (Access, vi från Sverige)  och barn från området, runt med en liten boll. Det var härligt att höra skratt, fast jag höll på att dö av värmeslag. När vi kom tillbaka fick vi äta efter att vi från sverige överlämnade pengar och andra gåvor. Jag som är med i söndagsklubben ( som samlar pengar till pambii projektet) hade gjort en film från våran kyrka och fyllt en pärm med teckningar från oss barn som jag gav till dom. Sedan åkte vi där ifrån och åkte till en restaurang. Resturangen (som egentligen var som en stor marknad typ  ) bestod av flera affärer och små barer och ett tält med massor av vagnar med mat på inuti. När man hade betalt fick man ansiktsmålning (alla fick) innan man fick gå och hämta mat. Maten var jätte god men vissa i gruppen hade inte sådan aptit. Att äta mycket god mat direkt efter att man varit i ett fattigt område och sätt människorna där. Men jag tänker att visst man behöver inte köpa världens dyraste mat och man kan skänka pengar till dom mer behövande men, dom fattigas munnar blir inte fulla av att jag inte äter, eller? Under kvällen fick vi också se upträdanden och andra saker, det var kul. Kvällen blev vacker och stjärnklar men också sen så det var skönt att lägga sig i sängen. Mitt huvud var helt snurrig, både för att jagvar trött men också för att jag sätt så mycket på samma dag. Det kändes som flera olika världar, trots att allt var på samma plats, något som för mig, just då, var svårt att förstå.

Khayelitsha (En bild tagen från bilen)

När vi blev välkomnade 

Kyrkans scen

              Bilder från rundvandringen

I ett sånt här hus bodde 2-3 familjer               

En liten affär

Jag och min lilla syster tillsammans med 3 barn från området

Dag mammans hus

Bilder inne i dag mammans hus

En bild från ett uppträdande

Från vänster: Abigails syster, Abigails mamma (Som tar hand om deras söndagsskola), Abigail och jag

Barn vid dag mamman

Bilder från resturangen

 
  Videor från resturangen

  Videor från fotbollsplanen vid pambilli

Ses! (Hoppas inte det tar lika låg tid tills nästa gång  )