Du e miraklernas barn

för du e bäst och du e vackrast

Ditt liv det ska följa en plan

din väg blir lätt ditt öde vackrast

du blir född till nånting stort nånting

kungligt på vår jord du blev född och lyckan log

ja du e miraklernas barn  

Miraklernas barn. Från filmen “Josef”

Denna text ska helst läsas högt och framför en spegel.

Jag är starkast. Jag är bäst. Jag är vackrast. Jag är starkast. Jag är bäst. Jag är modigast och vackrast. Jag är inte bäst för att jag kan jätte mycket eller för att jag lyckas med allt jag gör. Utan jag är bara bäst. Jag kan göra så mycket. Jag kan le. Jag kan sprida glädje. Jag kan känna. Jag kan vara en del av livet. Jag är så vacker. Jag har en kropp. Den kan vara stor, liten, trasig, tränad, uttänjd, uppgiven, underbar eller helt hopplös. Men det är kropp. Det kommer alltid vara en kropp. Aldrig något mer. Aldrig något mindre. Jag är så vacker. Jag har en hjärta. Det kan vara svårt att känna, svårt att se, svårt att höra, svårt att följa. Men det är, har alltid varit, kommer alltid att vara, ett hjärta. Jag är så modig. Jag blir rädd. Ofta. Men jag är så modig. Jag vågar. Ibland. Därför är jag så modig. Jag är starkast. För jag faller. Men jag reser mig igen. Jag är starkast för jag vet att jag behöver människor som hjälper mig att resa mig. Jag är starkast för att jag kan ta emot hjälp.

Men jag är så liten. Jag är så skör. Jag är så ömtålig. Jag är svag. Jag är rädd. Jag är osäker. Jag är inte bra. Jag är...sämst… NEJ. Jag är liten. Jag är skör. Jag är ömtålig. Men bara för att jag inte är stark hela tiden betyder inte det att jag är svag. Bara för att jag inte är modig hela tiden betyder inte det att jag är rädd. Bara för att jag inte är säker hela tiden betyder inte det att jag är osäker. Bara för att jag inte är bäst hela tiden betyder inte det att jag är sämst. Jag är liten. Men jag är tillräckligt stor. Jag skör. Men jag är också väldigt hållbar. Jag är högst upp och längst ner. Men jag är fortfarande jag. Jag faller. Jag reser mig. Jag tvekar. Jag är säker. Jag håller igen och jag öppnar upp och alla delar är jag.

Jag är starkast. Jag är vackrast. Jag är modigast. Jag är bäst. För att jag kan vara rädd, svag o osäker. För att jag kan misslyckas. Därför. Inte för allt jag lyckas med. Inte för hur jag ser ut. Inte för vad jag har för betyg. Inte för hur många armhävningar jag kan göra. Inte för alla tårar jag inte fällt. Inte för vad jag åt till middag. Inte för vilken tröja jag har på mig eller hur mitt hår ser ut när jag vaknar på morgonen. Inte för antalet människor jag kan kalla vänner. Inte på grund av något av detta. Utan för att jag är bäst. Så är det bara. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

För jag e miraklernas barn

jag har mitt skydd i regnbågs färger

och ödet kan spinna sin plan

mitt liv e mitt det ska förbli så

jag blev född till nånting stort

nånting stort på denna jord

nån har redan lagt en plan

för jag e miraklernas barn

du ser aldrig mig stå och gräva

mitt liv vill jag leva

var dag som det var sista dan

varje dans vill jag ha

varje steg vill jag ta

För jag e miraklernas barn!