Hej människor.

Nu tänker jag prata om något som är otroligt jobbigt och obekvämt. Något som får oss människor att vända oss om, blunda och helst hålla för öronen. Jag ska prata om världen. Men det är varken Trump eller miljökatastrofer som jag hade tänkt prata om utan jag hade tänkt prata om de människor som lämnar sitt hemland för att de inte längre är trygga där. De människor som flyr från vardag, familj och hem utan att ha någon möjlighet att säga något om detta. De människor som söker sig till Sverige för att hitta ett land som gömmer sig bakom kommentarer som “Men Sverige gör ändå bättre än andra länder” och “Jag kan inte rädda hela världen”. De människor som går miste om så många mänskliga rättigheter för att vi tycker det är obekvämt och för att vi inte vill. För att vi inte orkar.  

Jag kan inga siffror på detta och jag tänker inte heller googla upp några för jag vet att ni redan sett och hört siffrorna. Det jag vet är att det är jättemycket folk som är på flykt i världen idag. Människor som lämnar sitt hemland för att de inte längre är säkra där. Jag vet att människor söker sig till Europeiska länder och Sverige är ett av de länderna som tagit emot mest människor i Europa. Jag vet att människor får komma hit och en del får bo på flyktingboenden. En del människor får bo hemma hos familjer. En del människor får vänta tills de är 18 år och sen återvända till kaos. Sen leta vidare. Sen försöka hitta ett hem nån annanstans. Jag vet att det inte fungerar med många flyktingboenden och jag vet att många som kommer hit inte får det som de behöver. Jag vet även att Sverige skulle kunna göra så mycket mer.

Jag är inte bra på historia och kan därför inte mycket om allt detta men var det inte så att när det var krig i Finland så tog Svenska familjer emot barn från Finland. Var det inte så att vi tog emot jättemycket barn? Var det inte så att många familjer öppnade sina dörrar för de behövande? Var det inte så att kommentarerna som “Nej här finns inte plats” och “Nej men jag orkar inte” inte fanns då? Var det inte så att det fanns de som behövde hjälp och vi kunde hjälpa så vi gjorde det? Vad har hänt med Sverige? Vad har hänt med oss?

Har ni någonsin hört eller sagt kommentaren “Sverige gör mer än andra länder, vi gör mer än andra “ ? Men kan vi tala klarspråk du och jag? Vad gör Sverige? Vad gör vi? Vad gör du och jag? Inte folk i riksdagen, inte folk på migrationsverket utan du och jag. Barnfamiljen och pensionären? Vad gör vi? Gör vi mer än andra? Gör vi ens någonting?

Det är obekvämt ja. Vi vill helst inte att problemen ska finnas. Vi vill helst kunna fortsätta som ingenting. Men vem har sagt att vi ska rätt att bestämma att vi ska få ha det såhär. Vem har rätten att bestämma över vilka som ska få bo tryggt och vilka som ska få tränga ihop sig och vänta på besked om de får stanna eller ej. Har de människor som är på flykt något val, någon fri vilja. Tror vi seriöst att de kan säga “Nej jag orkar inte. Jag vill inte nu”. De har inte den möjligheten. Vilka tror vi att vi är som tänker att vi ska få fortsätta som ingenting.

Tala är bra. Ord kan påverka. Men handling gör skillnad.

Okej det finns ett problem. Det vet vi. Men vad gör vi? Jag kan inte få ett krig att sluta. Jag kan inte hjälpa alla de människor som kommer hit. Det finns ingenting jag kan göra. Eller? Så många av oss som bor i Sverige har mer än vad vi behöver. Vi lever i stora hus med så mycket saker att vi inte ens kan hålla koll på allt. Hur många rum finns det i ert hus? Används alla? Behövs alla? Om ni verkligen tänker efter. Vi kan inte rädda världen. Det kanske är sant. Men en människa. Om jag kan rädda en människa så räcker det för mig. För även om det i slutändan kanske inte betyder mycket, så betyder det allt för den människan. Det betyder även att jag hjälper till. Att jag gör.

Jag kan inte säga att jag vet allt, att jag gör allt jag skulle kunna göra. Jag är självisk ibland och jag vill ha en ny kamera och jag vill köpa en ny spegel. Men jag uppmanar er, och migsjälv, att fundera. Behöver jag allt detta. Finns det något jag kan göra. Glöm alla tankar att en liten sak inte gör någon skillnad. Kanske är det just denna sak som gör skillnad. Det är inte staten som ska göra något. Eller politiker. Eller migrationsverket. Det är människor. Du och jag. Vi. Det är vi som måste göra något. Det är vi som kan göra något. Världen är så kall. Vi håller värmen bättre tillsammans. Snälla världen. Kan vi hjälpas åt att hjälpa de som behöver all hjälp de kan få?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Jag flyttar bloggen från denna hemsida för att testa på något nytt. Nu kan ni hitta alla mina gamla inlägg här och såklart kommer jag också att lägga upp nya inlägg där när jag har något att skriva.   Tack för att ni läser! ...

Vintermorgon. Den där chocken när en öppnar dörren och kylan omringar hela kroppen på någon sekund. Den där bitande kylan som känns i näsborrarna. En kan nästan känna det i luften. Den där metalliska lukten. Den där lukten som bara finns när de...

Hej.   Trevligt att du ville prata med mig. Jag har något att säga till dig.   Det finns nog inget snällt sätt att säga detta så jag tänker bara säga det.   Rakt ut. Utan att tänka på det. Nu. Nu säger jag det. Snart. Ja, snart.   Du sårar mi...

Föreställ dig en kropp. Armar. Ben. Händer. Fötter. Allt lever i harmoni. De är beroende av varandra. Benen håller upp kroppen men skulle vara onödiga utan fötterna. Armarna omsluter kroppen men finner ingen funktion utan händer. Allting behövs. Krop...

Mamma, jag är speciell. Jag är inte som alla andra. Jag är inte som de andra.  Ibland när jag ser mig i spegeln ser jag något vackert.  Ibland när jag ser mig i spegeln tycker jag att jag är jättefin.  Men ibland när jag tittar mig i spegel...