För ett tag sedan, mer exakt 2 år, lade jag upp ett inlägg där jag hade skrivit en saga. Den sagan hette Den första sjöjungfrun. Jag tycker om att skriva sagor. Sättet de är skrivna på är så intresant att läsa. Denna saga är, på samma sätt som sagan jag skrev för två år sedan, mycket hemsk. Men jag hoppas ändå att ni tycker om den. 

Sagan om Iris

Det var en gång en liten bergsby. Bergsbyn hade i över hundra år levt i harmoni med naturen och alla som bodde i den lilla byn var alltid lyckliga. Himlen plågade aldrig byn med regn eller stormar. En dag gav månen och solen en gåva till den lilla byn, en flicka som hette Iris*. Iris växte upp till den vackraste blomman man kunde tänka sig. Hon hade gyllene hår som solen, blåa ögon som havet och röda läppar som rosor. Iris var alltid klädd i en sommarklänning lika grön som gräset om våren. När Iris började bli vuxen kom tiden då hon skulle välja sig en man men dagarna gick och hon valde aldrig någon så alla män i byn samlades för att bestämma om hennes öde. Både prinsen och alla adelsmän var där. Prinsen, som tyckte att han var mest värdig att gifta sig med Iris sade på direkten till alla:

-Jag, har pengar och slavar. Jag har hus och gårdar. Hos mig kommer Iris att må bra och jag är värdig att gifta mig med Iris. Ingen vågade säga emot för prinsen  var ju rikast och hade mest makt.

Dagen efter sökte prinsen upp Iris och tog med henne till bergets fot. Solen sken och det var en underbar dag. Iris var vackrare än någonsin. Prinsen tog mod till sig och sade:

-Iris, du vackra blomma. Du vet att du snart måste välja dig en man som du ska älska resten av ditt liv. Jag kan ge dig pengar och mat. Jag kan ge dig hus och gårdar. Gift dig med mig så ska jag uppfylla alla dina önskningar. Iris mötte prinsens blick med sina blåa ögon.

-Jag är väldigt smickrad, du skulle säkert bli en bra far men jag vill inte bli en slav under en man. Ty jag vill studera och bli mer än bara än fru, sa Iris och log mot prinsen. Prinsen kände sig förolämpad. “Varför ville inte hon gifta sig med mig? Jag som har pengar och makt?” undrade prinsen.

Den kvällen samlades alla män i byn igen och prinsen berättade vad Iris hade sagt. Men prästen son trodde inte på prinsen.

-Jag, som kan läsa, är trogen mot gud och kan alla lagar och regler i världen är värdig att gifta mig med Iris. Jag kan få henne att bli lycklig, sa han.

Dagen efter sökte prästens son upp Iris och tog med henne in i skogen till det äldsta trädet. Fåglarna sjöng och det var en underbar dag. Iris var vackrare än någonsin. Prästens son tog mod till sig och sade:

-Iris, du vackra blomma. Du vet att du snart måste välja dig en man som du ska älska resten av ditt liv. Jag är en utbildad man, jag är trogen mot gud och jag kan alla lagar och regler i världen. Gift dig med mig så ska du bli evigt lycklig. Iris mötte prästens sons blick med sina blåa ögon.

-Jag är väldigt smickrad, du skulle säkert bli en bra far men jag vill inte bli en slav under en man. Ty jag vill studera och bli mer än bara än fru, sa Iris och log mot prästens son. Prästens son kände sig besviken och förolämpad. “Varför ville inte Iris gifta sig med mig? Jag som har lärdom och kunskap? ” undrade prästens son.

Den kvällen samlades åter alla män i byn och prästens son berättade vad Iris hade sagt men bagarens son trodde inte på prästens son och sa:

-Jag, som kan mätta hundra magar, som har händer som kan skapa vackra bakelser och har ett gott hjärta är värdig att gifta mig med Iris.

Nästa dag sökte Bagarens son upp Iris och tog med henne till stranden. Vågorna dansade och det var en underbar dag. Iris var vackrare än någonsin. Bagarens son tog mod till sig och sade:

-Iris, du vackra blomma. Du vet att du snart måste välja dig en man som du ska älska resten av ditt liv. Jag kan mätta hundra magar, mina händer kan skapa underbara bakelser och jag har ett gott hjärta. Gift dig med mig så ska jag ge dig glädje i alla dina dagar. Iris mötte bagarens sons blick med sina blåa ögon.

-Jag är väldigt smickrad, du skulle säkert bli en bra far men jag vill inte bli en slav under en man. Ty jag vill studera och bli mer än bara än fru, sa Iris och log mot bagarens son. Bagarens son kände sig besviken och förolämpad och arg “Varför ville inte Iris gifta sig med mig? Jag som kan mätta hundra magar och är god?” undrade bagarens son.

Den kvällen samlades åter alla män i byn. Bagarens son berättade vad Iris hade sagt. Nu hade männen i byn fått nog.

-Vi har alla erbjudit henne pengar, lycka och kärlek! Skrek prinsen.

-Vi har alla friat på vackraste sätt! gormade prästens son.

-Vi har skickat våra bästa män men till alla har hon svarat nej! ropade bagarens son.

-Nu har vi fått nog! skrek alla män samtidigt. Samma kväll bestämde männen i byn vad dom skulle göra med Iris. Om hon inte ville ha någon så skulle hon inte heller få någon. Men det som männen hade bestämt kunde inte ske förrän mitt på natten, då alla låg och sov. Så männen bestämde att dom skulle låta natten gå och låta dagen gå och utföra sin plan natten därpå. Så alla män gick hem, lade sig i sina sängar och tänkte igenom vad som skulle ske natten efter. Alla män lade sig ner, blundade och somnade sakta in. Dagen därpå låg en tjock dimma över byn. Det märktes att byborna var oroliga för alla höll sig inne i sina hus hela dagen men när kvällen närmade sig så tog alla män sina jaktknivar och började smyga in till byns torg. Alla män smög mot samma hus, Iris hus. När kvällen började gå mot natt omringade alla männen i byn Iris hus. Sen gav Prinsen signalen. Alla män bröt sig in i huset och sprang mot sängkammaren. Iris hörde ljudet och började skrika men männen hade redan kommit för långt. När männen kom in i sängkammaren tog dom tag i Iris. Några av männen skar av hennes hår, några av männen slet sönder hennes klänning, några av männen tog alla tårar som Iris fällde och några skrämde bort den röda färgen från hennes läppar. Sedan gick alla män ut ur huset och tog alla färger från Iris kropp och hamrade fast dom på himlen. Iris röda läppar, Iris gyllene hår med rött blod i sig, Iris gröna klänning, och Iris blåa tårar som blandades med rött blod. Alla färger, hela Iris satt nu fast på himlen och så skulle hon alltid göra. Men just när sista droppen blod satt på himlen hördes ett skrik och sedan öppnade sig himlen. Byn plågades varje dag efter det av regn och storm. Byn plågades av varje tår som Iris hade fällt. Varje dag när regnet hade slutat visade sig Iris för att påminna byborna om vad männen hade gjort, för att varje dag strö salt i såren och göra så att ingen skulle glömma vad som hade hänt med henne.  

*Iris betyder regnbåge på Grekiska

Sitter och gråter i hörnet där ingen ser

Torkar snabbt bort tårarna och tvångsmässigt ler

Väljer positioner för att dölja fettet och magen

Känner smärtan av de mentala slagen

Byxorna uppdragna långt över midjan

För att ingen ska se

Vi pratar om kroppspositivitet

Men alla vet

Att ingenting kommer förändras.

Var dig själv, älska den du är

Men jag tänker inte hålla mig kär

För jag vill se ut som de på bilderna gör

Trots att jag vet att jag förstör

Alla möjligheter för dig att bli den du vill bli

Men ibland så är vi själviska

Kramp i nacken

Efter alla gånger jag tittat ner i backen

Bara kollat om allt ser ut som de ska

Byxorna knäppta, magen indragen, bra

Men luften har jag glömt att dra in

Men luften var ju ändå aldrig min

Den tillhör de som är värda att leva

och det är inte jag

Men visa aldrig att du är skadad och sårad

Man ska älska sig själv, det är ju så de säger

Men förstår ni inte att det här är andra grejer

Du ska älska dig

men jag behöver inte älska mig

För jag är inte värd att älskas

Av någon

Utseendefixering

Finns det något att justera, någonting jag kan göra bättre

Jag kommer alltid ha brister

Kroppskomplex sitter som klister

Sträcker på ryggen säger jag mår bra

För skadad vill ju inte jag va´

Duktig flicka syndromet av högsta graden

Dödligt och utan någon medicinering

Nej men ja mår ju bra jag är

precis så som jag borde vara men här

Ensam i mina tankar jag hör

ord som säger att det jag är och det jag gör

inte är tillräckligt

Du fin

Älska dig själv

Men var en kopia av oss

och slåss

för din kropps frihet

men ge upp för du kommer inte att vinna

Att låtsas har nu blivit min vardag

Jag skräms varje gång när jag

Slappnar av och låter allting hänga

Är den jag ser där verkligen jag?

Jag har gjort mig själv till en främling för allt jag är

Och alla kläder, de som jag bär

En mask för att dölja allt det som jag inte vill visa

Jag ler och låtsas veta vem jag är

Bara ingen ser så är allt okej

Kämpar mot mig själv med mitt inre som allierad

När ska jag bli accepterad

Spegelbildens falska skönhet

inget att göra för innerst inne du vet

att dra i trådar kan bilda knutar