Kapitel 5

Du kanske nu tror att jag överlevde, eller iallafall dog en dramatisk och minnesvärd död som hamnade i tidningen med rubriken “Homosexuell kvinna dör för kärleken” men så slutar inte min historia. Jag hade levt ett liv där jag alltid gjort som folk sagt att jag ska göra, hade fått alla rätt på alla prov och hade jobbat hårt för att få en bra framtid men nu fick jag inte någon framtid alls. Tragiskt.

Men jag vill inte att min självbiografi ska vara en tragedi. En komedi skulle den inte heller kunna vara då den faktiskt slutar med att jag dör när jag är sexton år. Det skulle vara underbart att få ha en romantiskt självbiografi men med tanke på att min ända riktiga förhållande var under min sista månad och jag egentligen aldrig kom ut om att vi var ihop så blir det en lite komplicerad komedi. Tänk så otroligt häftigt det skulle vara om min självbiografi hamnade under genren Action men med tanke på att jag spenderade de flesta helgerna och kvällarna i läroböckerna är det också lite svårt. Jag försökte en gång vara en ninja men det slutade med en stukad arm så jag har aldrig gjort om det.

Jag skulle nog säga att min självbiografi skulle bli en faktabok. Inte då bara för att dessa konkreta, organiserade texter intresserar mig utan mest för att det stämmer så bra in på mitt liv. Jag var sexton år när jag dog och ändå hade jag lyckats samla på mig så mycket fakta och lärdomar, många gånger bara från mina egna misstag. Min självbiografi skulle kunna bli som en handbok för livet. Jag skulle börja med att säga åt folk att göra mer fel. Jag önskar att jag hade gjort mer fel när jag levde. Vi människor är så otroligt kritiska mot oss själva och minns saker vi gjort som varit fel eller pinsamma så otroligt mycket längre än saker som vi gjort rätt. Jag var så feg för att göra fel så jag gjorde ingenting alls. Därför minns jag inte så mycket. Jag minns inte alla gånger jag räckt upp handen i klassrummet och svarat rätt, jag minns inte alla prov jag fått tillbaka. Men jag minns alla gånger jag sagt nej till fester och istället suttit ensam hemma. Jag minns alla saker jag inte gjort.

Jag skulle skriva i min självbiografi att det är bättre att ångra saker vi gjort än saker vi inte gjort. Jag skulle också skriva att om du älskar någon, även om det känns som att det är fel, dölj inte känslorna för förr eller senare kommer du explodera ändå.

Jag är en faktabok, jag lärde mig saker, så otroligt många saker. Men livet finns inte i faktaboken utan utanför den. Det spelar ingen roll hur mycket du kan om du inte använder kunskapen rätt. Mitt liv blev en faktabok för jag förstod inte att jag skulle leva utanför faktaboken.

Jag fick inte ett mirakel som gjorde mig frisk, inte heller så dog jag på något speciellt sätt. Den sista veckan visste läkarna, mina föräldrar, alla kompisar, Gabi och jag att det var sista veckan. Det fanns inget mer att göra. Jag sov mest. En fredag eftermiddag somnade jag extra djupt och efter det vaknade jag inte igen. Sorgligt? Ja, men jag var ändå nöjd. Världen visste inte vem jag var, mina föräldrar visste kanske inte ens det men jag visste. Jag visste att jag var sexton år, kom från Frankrike, var homosexuell och var en faktabok. Jag önskar att min faktabok kan hamna på ett bibliotek någon dag. Så att fler personer får läsa den och förstå att livet finns utanför faktaboken. Det är bra att kunna saker och att ha kunskap ja, men det är inte för ens du använder kunskapen då du lär dig och lär andra.

Gråt inte över mig, lova. Gabi vet att jag mår bra och jag vet att mina föräldrar klarar sig. Imorgon kommer någon ny dö för att det är så det är. Livet är grymt men livet blir bara det vi gör det till. Använd kunskapen och lärdomarna bäst du kan för en dag kanske du inte kan föra de vidare längre. Livet är inte tragiskt. Livet är ett abstrakt substantiv i bestämdform. Du får själv fylla livet med bisatser, bestämma vad det ska betyda, uppleva det. Och det spelar ingen roll om du har 40 år, 3 månader eller 2 dagar kvar. Det är fortfarande liv. Att gråta är bra men jag har läst i nån faktabok att man lever längre om man skrattar. Jag heter Liz och bara för att min självbiografi redan har ett slut betyder inte att mitt liv har det. Man måste leva utanför faktaboken, som någon smart sextonåring en gång sa.