-Mamma, jag ser saker som ingen annan ser.

-Vad menar du?

-Jo, jag ser saker som ingen annan ser. Som igår. Då såg jag en tant som satt på gatan utanför en affär. Hon hade en skylt där det stod att hon behövde hjälp att få mat. Men ingen annan än jag såg henne för ingen gav henne mat. Ingen sa ens hej. De såg inte tanten.

-Ja... men du förstår inte det är…

-Jag ser också att det ligger massor av skräp i parken. Det ligger överallt. Men det är ingen annan än jag som ser det för ingen lyfter upp det och slänger det i soptunnorna.

-Ja, men kanske…

-Jag ser också att Emmas föräldrar bråkar, att de gör Emma ledsen och att de dricker hela tiden. Men det är bara jag som ser det. För ingen säger någonting. Jag ser också att Peters mamma har lite pengar för Peter kommer ofta utan frukt till skolan och han har hål i sina gympaskor. Men ingen annan än jag ser det för ingen hjälper dem. Men jag har kommit på vad jag ska göra.

-Vadå?

-Jag ska börja blunda. Precis som alla andra. Då ser inte jag allt det här. Är det så du gör mamma? Brukar du blunda?