Ni vet säkert att jag gillar att skriva berättelser och sagor. Vi jobbade om det tidigare i 6:an och då skrev jag en saga. Jag lade inte upp den på bloggen då men jag kom att tänka på den nu så jag lägger upp den. Hoppas ni gillar den (PS. ingen saga för små barn  )

Den första sjöjungfrun

Det var för länge sedan en gammal sjöman som var väldigt fattig. Det ända som han höll kärt var sin dotter som var så söt som socker och så vacker som den första soluppgången i maj. Dottern var ännu ung trots att hennes fader var gammal ty hon var bara 15 år men skulle snart fira sin 16:e födelsedag. Dotterns mor hade dött för länge sedan ute till havs och just därför var hon väldigt förälskad i havet. Den gamle mannen och hans dotter bodde därför vid havet och varje natt somnade dottern till vågornas sång. Dotterns mamma hade sagt att det hon önskade sig mest av allt i livet var att hennes första dotter skulle gifta sig på sin 16.e födelsedag. Just därför hade dottern bestämt sig att gifta sig med en ung man i den lilla staden. Fadern till dottern älskade dottern mycket och var rädd varje dag och varje natt att han skulle mista henne så som han mist sin fru. Så när han fick höra om dotterns bröllop blev han förskräckt. Men han sa inget om sin rädsla till sin dotter för han hade en plan.

Veckorna gick och dotter blev bara vackrare och vackrare och bröllopsdagen närmade sig. Nu hade det börjat bli riktig sommar, vågorna rullade in och för varje dag och för varje natt oroade sig den gamle mannen mer och mer. Men tillslut så var dagen där, bröllopsdagen och dotterns 16 årsdag. Dottern var vackrare än alla stjärnor på himlen. Vackrare än en underbar blomma på en blomster äng. Dottern och den unge mannen var söta ihop och skulle nog få ett underbart liv. Bröllopet vart underbart och höll på till långt in på natten. Alla var glada och skrattade förutom den gamle mannen, han satt på sin stol och muttrade tyst. Efter den stora festen gick dottern och hennes man in i sängkammaren och lade sig ner för att sova.

Då satte sig den gamle i sin båt och rodde ut en bit utanför udden där han för länge sedan sett en mycket stor fisk. Han slängde ner allt ätbart han ägde i vattnet. Han slängde sedan ner sitt största nät och satte sig ner i båten för att vänta. Natten gick och solen höll precis på att gå upp när båten guppade till och det började kännas som om det var något i nätet. Den gamle mannen slet och fick tillslut upp fisken, som var lika stor som hans dotter. Han lade ner den i båten och rodde hem. När han kommit hem skar han av huvudet på fisken så det bara var stjärten kvar. Sen smög han in i sovkammaren och tog sin dotter över axeln och bar ut henne till köket. När han kommit fram till köket lade han henne ner på bordet. Väl där tog han upp sin vassaste kniv och skar av sin dotters ben. Sen sydde han fast fiskstjärten där benen skulle suttit. Sen lade han henne överaxlarna och bar ut henne till bryggan som var vid havet. Där slängde han ner både sin dotter och fiskhuvudet i vattnet. Sedan gick han in och lade sig i sin säng för att sova.

När dotterns man vaknade på morgonen var dottern borta och där hon skulle legat låg bara ett par blodiga ben. När den gamle mannen vaknade gick han ut till bryggan och som han trott så satt dottern på en sten i vattnet med en fiskstjärt istället för ben men med vanliga armar och med ett vanligt huvud. Dottern kunde inte gå på land och var då tvungen att i evighet simma till havs. Den gamle mannen skulle aldrig mista henne ty han var en sjöman och gav sitt liv till havet själv. Både hans fru och hans dotter var nu havsbundna och de skulle alltid leva till havs och alltid vara bara den gamles familj. När den gamles dagar höll på att ta slut skulle också han till havet där han skulle simma med sin dotter och sin fru i evighet . Med vågorna rullade in.

Slut

Kommentera gärna vad du tyckte!