Vi fick lite sov morgon den 7 januari innan vi packade ihop våra grejer och gick till en liten kyrka och var på en gudstjänst innan vi satte oss i bilarna och åkte vidare mot Sedgefield. Bilfärden tog ungefär 5 timmar. Vi åkte förbi ett vattenfall och stannade för att äta glass  Men det var ganska roligt att åka bil för man såg mycket ooch det var fint och inte trångt i bilen. När vi kom fram blev alla väldigt förvånade, på ett positivt sätt. Vandrar hemmet som vi bodde på stod PÅ STRANDEN!! Inte bara nära utan PÅ!! Det var jätte mysigt och fint där. Allt hade som samma tema och det var jätte mysigt. Det ända negativa var att våran fläkt på rummet funderade inte, och det var varmt, väldigt varmt. Pga det och att jag redan var förkyld så fick jag hög feber under natten. Men i allafall, när vi kom fram och hade packat upp sprang några ner och badade på den otroligt stora och fina stranden. Men man fick inte gå för långt ut för det var väldigt stora vågor. Vi åt på resturangen vid vandrarhemmet den kvällen och det var jätte gott. På natten fick jag ju feber, jag var så varm att jag typ skrek. Mamma blötte en handduk och la på min rygg och när man hade vänt den några gånger då var den torr!. Jag började gråta (pga att jag inte ville vara sjuk och jag fyller år den 9.e och det var den 7.e på natten)  och tårarna som kom ut från mig var så varma att jag brände både ögon och kinder. Jag är ingen läkare och vi hade ingen sak att ta tempen med men jag vet att det där var minst 40 grader. Jag visste inte om jag skulle kunna fira min födelsedag och göra något av dom roliga aktiviteterna dom sista dagarna. Enligt mig, i den stunden var RESAN FÖRSTÖRD! (fast det var ju bara feber och det kunde varit värre och jag kunde blivit sjuk första dagen, men jag har ibland svårt att se den ljusa sidan  )

Ingen visste hur resan skulle gå, ingen visste fortsättningen, ingen visste vad som skulle ske...(ÖVERDRIVET  Men lite spännande) 

På väg till gudstjänsten

kyrkan 

Amos och hans kompis   Han är pastor colins barnbarn (Pastor colin jobbar med prodjektet pambili, han och hans familj följde också med till volmoed.) 

Vid vattenfallet 

I sedgefield 

vid stranden

En film med dom modiga badarna!   

Hoppas ni gillade inlägget! 

ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Jag flyttar bloggen från denna hemsida för att testa på något nytt. Nu kan ni hitta alla mina gamla inlägg här och såklart kommer jag också att lägga upp nya inlägg där när jag har något att skriva.   Tack för att ni läser! ...

Vintermorgon. Den där chocken när en öppnar dörren och kylan omringar hela kroppen på någon sekund. Den där bitande kylan som känns i näsborrarna. En kan nästan känna det i luften. Den där metalliska lukten. Den där lukten som bara finns när de...

Hej.   Trevligt att du ville prata med mig. Jag har något att säga till dig.   Det finns nog inget snällt sätt att säga detta så jag tänker bara säga det.   Rakt ut. Utan att tänka på det. Nu. Nu säger jag det. Snart. Ja, snart.   Du sårar mi...

Hej människor. Nu tänker jag prata om något som är otroligt jobbigt och obekvämt. Något som får oss människor att vända oss om, blunda och helst hålla för öronen. Jag ska prata om världen. Men det är varken Trump eller miljökatastrofer som jag had...

Föreställ dig en kropp. Armar. Ben. Händer. Fötter. Allt lever i harmoni. De är beroende av varandra. Benen håller upp kroppen men skulle vara onödiga utan fötterna. Armarna omsluter kroppen men finner ingen funktion utan händer. Allting behövs. Krop...