När jag var i Sydafrika, fick jag efter bara några dagar en speciell känsla inuti mig. Det ända ordet jag kunde beskriva den känslan med var "Älskad" . Jag tänkte att det så klart var så att jag kände mig speciell i Sydafrika eftersom att vi var vita i ett land där det nästan bara lever mörkhyade men jag fick samma känsla nu i veckan när det bodde sydafrikaner hos oss. Då förstod jag att det inte har med stället där jag är att göra eller vad jag gör utan det handlar om vilka människor jag är med och dom nya mötena med nya människor. Jag grät idag och jag förstod egentligen inte varför. Jag menar jag har känt dom här personerna i mindre än en vecka, hur kan jag tycka om dom så mycket? Men jag tror att det har att göra med att jag bara träffar dom några dagar. För om jag vet att jag kanske inte kommer träffa dom här personerna imorgon då försöker jag ju lära känna dom idag och öppnar mig själv så dom får lära känna mig. Man är orädd och säger det man vill ha sagt för att inte missa chansen. Man lever som om varje sekund är den sista, inte rädd utan orädd. Man tar vara på varje sekund. Jag kan inte förstå hur personerna från Sydafrika kan vara så otroligt snälla och får mig att känna som jag känner men jag vet att jag vill få andra människor att känna sig älskade. Jag frågade mamma varför det kan vara så olika personer i Sverige och i Sydafrika. Hon sa att hon trodde att det handlar om att Sydafrika är ett land som har varit med om mycket och därför har det blivit som det är idag. Jag kommer ihåg hur förändrad jag blev sen jag såg alla kåkstäder och dom som bor i Sydafrika ser dom hela tiden. Dom är mer tacksamma än många i Sverige och tar vara på det dom har. Jag vill vara mer som dom personerna jag mött. Jag vill vara orädd, tacksam, ta vara på varje sekund. Jag grät idag men jag antar att det är priset man får betala när man tycker om någon eller några.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Jag flyttar bloggen från denna hemsida för att testa på något nytt. Nu kan ni hitta alla mina gamla inlägg här och såklart kommer jag också att lägga upp nya inlägg där när jag har något att skriva.   Tack för att ni läser! ...

Vintermorgon. Den där chocken när en öppnar dörren och kylan omringar hela kroppen på någon sekund. Den där bitande kylan som känns i näsborrarna. En kan nästan känna det i luften. Den där metalliska lukten. Den där lukten som bara finns när de...

Hej.   Trevligt att du ville prata med mig. Jag har något att säga till dig.   Det finns nog inget snällt sätt att säga detta så jag tänker bara säga det.   Rakt ut. Utan att tänka på det. Nu. Nu säger jag det. Snart. Ja, snart.   Du sårar mi...

Hej människor. Nu tänker jag prata om något som är otroligt jobbigt och obekvämt. Något som får oss människor att vända oss om, blunda och helst hålla för öronen. Jag ska prata om världen. Men det är varken Trump eller miljökatastrofer som jag had...

Föreställ dig en kropp. Armar. Ben. Händer. Fötter. Allt lever i harmoni. De är beroende av varandra. Benen håller upp kroppen men skulle vara onödiga utan fötterna. Armarna omsluter kroppen men finner ingen funktion utan händer. Allting behövs. Krop...